På tigh, o HErre käre 1695 års psalmbok nr. 312

Okänd svensk författare 1600-t. Nordisk folkmelodi 1600-t. Under arbetet med 1937 års psalmbok valde man att para ihop hovpredikanten Paul Nilssons fastepsalm “Se, vi gå upp till Jerusalem“ (Sv. Ps. 135) med en melodi från 1697 års koralpsalmbok, den s.k. Karolinska psalmboken. I den psalmboken finns melodin till texten “På tigh / o HErre käre!“ (1697 nr. 312). Psalmen togs inte med i den s.k. Wallinska psalmboken 1819 men melodin användes till två andra texter. Här framförs den gamla psalmtexten från 1697 års koralpsalmbok, med tidsenlig stavning. Först berättas det lite om psalmen och melodin, och själva psalmen börjar på 3:47. Paul Nilssons psalm sjungs numera över hela Skandinavien, på fyra olika språk och har blivit en av de mest sjungna fastlagspsalmerna i dessa länder. 1. På tigh / o Herre käre! Jagh altijd förlåter migh/ Ledsaga mig i tina läro / Af hiertat beder jagh tigh. 2. Efter tin wilja at wandra, Hielp migh / o Herre godh! Til thet rätta fäderneslandet / Alt ther tu sielfwer bor. 3. Titt Ord för mina fötter En brinnande låga är : Ehwad jagh sofwer eller waker Tin Ängel ware migh när. 4. Regera mit huus och wårdnat Efter tin wilja godh / Och then tu hafwer förordnat / Gif ther til förstånd och modh. 5. Wärdigas oß bewara Här uthi wårt fädernesland/ Gudztjensten rena och klara; Gudzfruktan i all stand ! 6. Sädh och gräs beskära Både på åker och äng/ Och efter thin wilja förtäras / Ther til Gudh tin nådh förlän. 7. Alt thet som jorden mån bära/ Löf / gräs och örter så pur / Thet gifwer Gudh til tin ähra / Hwar efter sin egen natur. 8. När wintren är framliden/ Som är så mycket kall / Tilstundar Sommaren blida / Med örter mång tusend fall. 9. Then wintren månd betyda Then sorg som menniskian bär ; Men Sommaren then blida/ Then glädie i Himmelen är. 10. Rätt nu kan jagh besinna/ At Gudh hafwer menniskian kär / Och hon thet goda skal finna / När hon sitt korß rätt bär. 11. Ewinnerlig skolom wij blifwa hos Christum wår Frälserman/ Uthi thet tilkommande lifwet ; Thet unne oß Gudh Fader försann!